samtalet mellan honom och den der tidningsskrifvaren, som var hår ... Om du visste så löjligt det var. Du företog die således att lyssna, mitt barn — sade fröken Stjernkrona allvarsamt. — Det var icke rått.-Herre Gud, mitt rum ligger ju vågg om vågg med pappas, och jag kunde val icke hålla fingrarne i öronen under hela tiden, som konversationen varade... Den fördes dessutom temligen hågljudt och hvad den unga mannen betråffar, så bragte. han slutligen saken derhån, att pappa bjöd honom till den landtliga fest, som skall hållas på Adelsnås i nåsta vecka, för att fira den förlorade dottrens återkomst... Jag hade verkligen all måda att hålla mig från skratt, och jag beundrar notarien Krusenstjert, eller hvad han heter, som förmådde visa sig så allvarsam.Krusenstedt, — råttade mostern. — Du har således aldrig gjort hans personliga bekantskap?-Nej — jag har ju icke varit hemma på fem eller 6 års tid, och jag kan ej påminna mig hafva sett honom förr, ån i dag. Men jag tycker mig dock ha hört namnet... Var det icke en handlande hår, som hette så i min barndom?