gre af de båda fruntimmerna i vagnen, som han sett på förmiddagen. Ett spefullt leende lekte kring den unga flickans låppar. Ett ögonblick såg det ut, som skulle hon velat tilltala notarien, men hon hejdade, sig hastigt och besvarade blott med en lått böjning på hufvudet Hjalmars kalla och höfliga helsning. Han år icke så dum åndå, den der, — mumlade Fanny, i det hon fortsatte sin gång, — han dref ju uppenbart spektakel med min far, så att jag icke var i stånd att hålla mig för skratt... Men fy Fanny! du borde brgas att kratta åt din beskedlige sar.. Under dessa tankar skyndade den yra panny in i salongen, hvarest majorskan ännu förnåmt thronade i sosshörnet, medan hennes syster roade sig med att se ut genom fönstret. Femte Kapitlet. Herrn och Frun mellan fyra ögon. Då Fanny intrådde, steg hennes nåd hastigt upp och gick henne till mötes. Forts.) AA