Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1850, sida 2

Hm! — mumlade majoren och tummade förlåget sina mustascher. — Jag tror er, min båste herre .. . jag tror er fullkomligt. ... Ni har således icke heller haft någon underrättelse från min s.. hm ... från Viktor?Nej. Och vet icke hvar han vistas för nårvarande?Det sista bref, jag fick från honom, var dateradt Upsala, svarade Hjalmar. — Men det år nu ett par månader förflutna sedan dess.vUndrar hvad han lefver af, — återtog majoren. — Han vill icke mottaga understöd af mig, ehuru jag flera gånger erbjudit honom sådant. . .. Dumt!... Det ger anledning till så mycket prat och sqvaller.-Åh det tror jag icke, — invånde notarien våg att sbrja för sig sjelf och man kånner tillråckligt hans lynne, för att inse det hans föråldrar icke hafva någon del i detta hans beslut. Han eger en stolt karakter, er son, herr major. Hm ...ja — men han lår vara mycket mjeltsjuk. . . . Jag har ej sett honom på flera år, ty, som ni vet, har han ej varit hemma.