ten fest på i mitt Umndtstålle, ÅAdelsnås. Jag hoppas nu så råkna er bland gåsterna, herr notarie?Hjalmar bugade sig. -Festen kommer att råcka i två eller tre dagar, — fortfor majoren, som nu var vid båsta lynne. — Vi skola roa oss tappert, jaga, dricka och dansa. ... Det år egentligen för att fira min dotters återkomst till föräldrahuset. Hon har, som ni vet, i flera års tid vistats i G.Kommer icke Viktor hem något i sommar?afbråt Hjalmar. Majoren blef plötsligt allvarsam. Jag vet icke, — sade han långsamt. — Viktor har icke på långe låtit höra af sig. . Han följer sitt eget hufvud han. Ni kånner honom, herr notarie?-Vi åro intima vånner. Ehuru våra lynnen åro mycket olika, knöto vi dock redan under akademietiden ett fast förbund. Jag ålskar honom högre, ån en bror, och ni kan deri finna ånnu ett bevis, — tillade han med ett småleende, — att jag år oskyldig till den smålek, ni anser er hafva lidit i Kråkhöpingsbladet, ty man anfaller icke gerna fadren till sin båste vån.