Drick ett glas vatten och låt oss sedan tala förnuftigt med hvarandra, — sade Hjalmar. — Förifra er icke, ty då komma vi aldrig till något resultat. Hvad vill ni såga? återtog majoren något lugnare. Vill ni höra mig utan vrede?Tala, — sade majoren majeståtiskt, i det han slog sig ned på soffan. — Hvad har ni att anföra till ert försvar?Hjalmar smålog. bet år möjligt, — yttrade han derefter, — att författaren till den ifrågavarande novellen varit nog elak, att vilja teckna ert portrått, och i denna håndelse försvarar jag honom icke. Emellertid har Jag i icke skrifvit den och år följaktligen oskyldig. . Ett lått buller i ett rum, som låg på sidan om majorens och blott skiljdes derifrån af en tillbommad dörr, kom Hjalmar att afbryta. Är det någon, som lyssnar på oss?-frågade han. Åh nej — det år bara min dotter, som har sin kammare derinne, och jag tror icke, att hon kan höra oss.Håruti misstog sig dock majoren, ty den skålmska Fanny, som gått ned i sitt rum,