Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1850, sida 3

-Men, kåra svåger, — inföll fröken Stjernkrona, — år det ej båst, att helt och hållet såtta sig öfver ett dylikt lappri. Man bevisar derigenom att man föraktar paskillanten.Alldeles icke, — ropade majorskan ifrigt, — artikeln får icke fortsåttas.Men hur kan du då hindra det? — återtog systern. — Han har ju icke direkt anfallit er och det finnes ingen anledning till något åtal emot honom. Således kan han utan fruktan skratta åt edra hotelser. Vi få vål se, — mumlade majorskan, vi få vål se.-Notarien Krusenstedt, sade betjenten, i det han tittade in genom dörren.Bed honom stiga in i mina rum — svarade majoren. — Jag kommer straxt. Stå på dig nu, pappa lille — uppmanade majorskan. — Och om han icke vill taga reson, så låt mig veta om det. Jag skall då sjelf tala vid den gunstig herrn. Majoren drog en djup suck och stultade bort. Han var just icke belåten med uppdraget; men han var en artig åkta man och hade från långliga tider tillbaka vant sig vid en passiv lydnad. Alltså gick han nu, för att taga emot Hjal