hade i sin ungdom haft många fördelaktiga anbud, men en oförklarlig vedervilja för åktenskap hade gjort, att hon ånnu var ogift. Hon ålskade högeligen sin systerdotter, hvilken troddes vara beståmd till hennes arftagerska; men deremot hyste hon föga sympathie för sin syster och svåger, hvilkas åsigter och tånkesått hon i allmånhet ogillade. Fröken Stjernkrona var nemligen ett mycket fördomsfritt fruntimmer, utan ringaste anstrykning af detta bördshögmod, som utmärkte hennes yngre syster. Hon gjorde gåck deraf och påminde ofta Adelaide om en tid, då denna ej drog i betånkande att för kårlekens skull offra sina fördomar; men detta var ett åmne majorskan ogerna ville höra talas om. Efter denna nådvåndiga digression återvånda vi till de i Gripensköldska salongen församlade personerna. -Hvem kan hafva författat denna skandalåsa novell? utbrast majorskan förbittrad. Hm, kåra Adelaide, vi skola vål få reda på honom — sade majoren, utblåsande ett vläigt rökmoln ur pipan. — Jag skall fråga redaktören, hur han kan understå sig ....-Hvad heter redaktören? — afbröt Fanny vårdslöst.Krusenstedt.