Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1850, sida 3

ni fråga, sedan ni, usle blåcksuddare, gjort allt ert till, för att skymfa och nedsåtta mig och min hustru ....Hvad i Guds namn såger ni, herr major?Herre, — återtog majoren håftigt, — har ni icke i er lumpna tidning låtit införa början till en elåndig novell, i hvilken ni på ett gement och skamlöst sått anfallit oss?... Har ni icke sökt förlöjliga oss? ... kan ni neka dertill . . . hå?Och hvarpå stöder ni då detta löjliga påstående, herr major? — sade Hjalmar, i det han helt vårdslöst slog sig ned i en fåtölj. — Har författaren till novellen begagnat ert namn för någon af de derstådes upptrådande personerna?Hm! — mumlade majoren med någon förvirring — ty han hade en dunkel aning om, hvilken löjlig röl han spelade — hm, icke just det; men det finnes får öfrigt ganska tydliga allusioner ...Var god och visa mig några sådane — sade Hjalmar, i det han drog upp ett exemplar af Kräkköpingsbladetur fickan och lemnade det till majoren; jag har håndelsevis med mig dagens nummer af tidningen, ... var god och låt mig veta om hvilka allusioner ni talar.(Forts.)