Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1850, sida 3

mar Krusenstedt, som af betjenten blifvit införd i majorens enskilda rum. Då majoren intrådde stod Hjalmar med ryggen vånd mot dörren och betraktade ett par taflor, som hångde på våggen, och af hvilka den ena förestållde ett utbrott af Vesuvius. Den unge mannen var så fördjupad i betraktandet af dessa taflor, att han icke hörde det dörren öppnades. Först då majoren genom ett par temligen högljudda hostningar gifvit sin nårvaro tillkånna, vånde Hjalmar sig om, och helsade med en kall bugning. -Ni har begårt att få tala vid mig, herr major — sade han. — Hvarmed kan jag vara till tjenst?Majoren var högeligen förlågen. Han visste ej rått, hur han skulle börja samtalet och han sökte förgåfves under en förnåm och imponerande min dölja sin förvirring. Hm, min unga Berea — stammade majoren, — er tidning . . oförskåmdt . dagens nummer ...hm...en påbörjad novell . Hvad behagas? utbrast Hjalmar med lyckligt spelad förvåning.Hvad behagas! — ropade majoren, som nu återvunnit sin besinning; — och det kan