både vid jul och midsommar. Men slutligen då han af hennes sköna hånder mottagit den sjette (såger sjette) korgen, förlorade han modet och lemnade i full förtvislan det stålle, der han i så många år suckat och trånat förgåfves. Inspektorsbefattningen på godset öfvertogs nu af en ung, vacker karl, som på rekommendation af en bland öfverstens vånner, erhöll denna förmånliga plats. Hans namn var Willner. Under ett års tid ströfvade emellertid den olycklige Gripensköld omkring vid bad och brunnar, fiskande efter någon kostlig perla till låkdom får sina sår. ... Förgåfves:. öfverallt fick han hösliga afslag . . . ingenstådes fick han någon rik mö, som hade lust att gifta sig, för att lyckliggöra en fattig löjtnant. Gripensköld sasade vid tanken på framtiden. Då får han plötsligen ett bref från sin onkel, som uppfyllde hans hjerta med namnlös förtjusning. Adelaide hade besinnat sig — hette det deri; — hon vore nu mer benågen att räcka löjtnanten sin hand, om han ånnu åstundade partiet. Han skulle genast komma tillbaka, för att uppgöra affåren. Och Gripensköld reste hals öfver hufvud på kårlekens vingar.Han kom till sin on