deles fördelaktigt, i thy att han var en liten tjock herre, med tunnt ljusgult hår, stor nåsa och tjocka låppar. Och likvål vann han den sköna och rika fröken Adelaide Stjemkronas hand. Detta gick dock icke så lått, som mängen af mine låsare torde inbilla sig. Nej, långt derifrån. Majoren var i många år en alldeles hopplös ålskare och förtviflade slutligen att någonsin kunna nå det efterlångtade målet. För slågtskapens skull sungerade han säsom adjutant hos sin rika morbror och var under en lång tid sina båda kusiners ömme och ödmjuke riddare. Baron Stjernkrona bebodde en stor egendom i Westergöthland och den stackars adjutanten var honom hår till mycken nytta, ithy att han åfven skötte inspektorsbefattningen på godset. Regelbundet hvarje år friade löjtnant Gripensköld till endera af de två kusinerna och hvarje år inhåndigade han lika regelbundet en korg. Likvål håll han ut i det långsta, smickrande sig med hoppet om att slutligen vinna trohetens lön af den ena eller den andra. Gripensköld hade naturligtvis mer tycke för Adelaide, som var den vackraste och vissa år friade han två gånger till henne, nemligen