— — —— des, opererade Proudhon ånnu med sin folkbank sbanque du peuple och innevänarne i förståderna visade sig då mera hågade att båra sina sparpenningar till Proudhon, ån att anvånda dem till uppförande af nyssbemålte byggnader. Sedermera har Proudhons folkbank, hvilken gaf sig ut för att vara en förlossare från allt elånde och armod, helt och hållet förlorat sin kredit, under det att deremot murarne i rue Rochechouart dag från dag allt mera vuxit i höjden. Detta har, såsom Chabert sjelf yttrade till mig, utöfvat ett stort inflytande på sinnesståmningen i Paris förståder. Proudhon, som ganska vål insåg, hvilka farliga medtåflare dessa arbetareboståder skulle blifva för hans folkbank, lemnade icke obegagnadt något enda medel att såtta Chaberts företag i misskredit hos befolkningen i Paris och dess förståder. Till en så kklandervärd ensidighet gjorde sig denne man skyldig, under det att man å andra sidan måste erkånna, att den fraktion af socialisterne, hvilken hyllar Fouriers låra och som har sin organ i tidningen Democratie pacifiquee, stådse gerna och vålvilligt understödt Chabert i hans bemödanden, oaktadt de i sjelfva verket hade en antisocialistisk tendens. Prondhon har emot företaget anfört alla möjliga skål, i hopp om att redan i dess början kunna tillintetgöra detsamma. Tillochmed det förhållande, att republikens president understödde företaget, gaf honom anledning att anfalla detsamma. AÅlr Napoleon Bonapartes. yttrade han till arbetarne, ohar en gång författat en socialistisk brochyr; han har i den ordat om rafskaslandet af pauperismen. Genom att nu vunderstödja Chaberis företag hoppas han ätt helt och hållet kunna lifva qvitt sin socialistiska forntid. Summan af hela H:r Bonapartes socialism består i anvåndandet af mirlitårsystemet på det borgerliga lifvef; hans videal år en enda storartad, gemensam kasern. En cit ouvriereår den förkroppsligade napoleonska socialismen.Proudhon gick ännu långre: han, som hade skrifvit så mycket emot egoismen, drog icke i betånkande, att, i fråga om de projekterade arbetareboståderna, vådja till de i Paris varande fastighetsegarnes egoism. Han fåstade nemligen deras uppmårksamhet på de förluster, med hvilka dessa byggnader hotade dem. Ome, yttrade han bland annat, -dylika beqvåmt inredda kaserner komma att resa sig på alla kanter i Paris, så kunna ju fastighetsegarne icke mera få till den arbetande klassen nihyra deras kållrar och vindskamrar; de skola följakteligen genom uppförandet af dessa byggnader blifva i grund ruinerade. — Och hvarföre vredgades vål Proudhon så svärliga på dessa arbetareboståder! hvaraf kom den antipathi, som han hyste mot de fördelar, hvilka de kunde erbjuda den medellöse arbetaren? Jo: planen till dem hade icke blifvit uttånkt af honom, och, hvad ånnu vårre var, de drogo ett groft streck öfver de beråkningar, han gjort sig med sin folkbank. Åfven till den revolutionåra sinnesståmningen i förståderna vådjade han emot dessa byggnader och sökte att hos den arbetande klassen ingjuta misstroende till dem genom följande ord: -Man vill inspårra er; man vill efter godtfinnande hålla er inom lås och