Hat och försoning. — (Forts. fr. N:o 11). Den unga, blomstrande Fanny, nyss sluppen ur pensionen, sitter vårdslöst utstråckt i en chaise longue. Hon såger ingenting, men smäler föraktligt ... om åt sina föråldrar, eller åt artikelförfattaren, lemna vi osagdt. Innan vi gå vidare i texten torde det vara nådigt att nåmna några ord angående stållningar och förhållanden inom den familj , hvarest vi introducerat låsaren. Major Gripensköld var nu en man af omkring femtio år. Han började sin bana såsom en fattig löjtnant med ringa utsigter men temligen betydliga skulder. Han var dock en man af, god familj, som råknade minst 30 anor. I ståd af denna sin förnåma börd hoppades han att vinna någon rik frökens hand och sålunda upphjelpa sina dåliga affårer, ett hopp, som, efter hvad låsaren torde finna, icke slagit felt. — Det begaf sig nemligen att den fattige löjtnant Gripensköld hade en rik onkel, baron Stjernkrona, som var chef för det regemente, vid hvilket Gripensköld tjenade. Baronen, öfverste Stjernkrona var enkling och hade tven