tråda tillsammans till håsten och riksdagen i Maj, 1851. Äfven år det åter tal om att belågringstillståndet i Wien skulle komma att upphåfvas, såsom man förmodar, till nåsta April. Truppmarscherna till Böhmen ske ånnu oafbrutet i alla rigtningar; en del af armåkorpsen drages tått tillsammans omedelbart vid sachsiska grånsen, och det heter åter, att konungariket Sachsen kommer att besåttas af österrikare och preussare i förening. ITALIEN. Påfvens tillbakakomst till Rom angisves nu vara beståmd till d. 12 dennes. FRANKRIKE. Platafrågan år nu afgjord i nationalförsamlingen, eller råttare sagdt uppskjuten. Regeringen har segrat. — Utskottet, som pröfvat Rances amendement, hade i det våsendtligaste anslutat sig till detsamma, och Thiers tal gifvit den krigiska sinnesståmningen ytterligare nåring. Men i mötet d. 7 framstållde Rancs ett nytt amendement, hvilket, fullkomligt öfverensstämmande med regeringens äsigter, har följande lydelse: betraktande af, att Lepredourska traktaten icke blifvit förelagd nationalförsamlingen till stadfåstelse; i betraktande af, att regeringen förklarar, att den vill fortsåtta underhandlingarne i det syfte, att garantera republikens åra och interessen, och att våra landsmån allvarligt skola beskyddas emot alla eventualiteter på Platastrånderna, går församlingen öfver till dagordningenMan har således diskuterat i 8 dagar för att komma till det resultat, att man skall vidblifva göra detsamma som man gjort i 12 år, nemligen underhandla. Man har sagt, att nationalförsamlingen lider af en korruption, som år ånnu argare, ån den i dep. kammaren under Ludvig Philips tid, och man kan icke neka, att denna beskyllning vinner mycken styrka genom gången och resultatet af PlataföÖrhandlingarne. I samma möte återvaldes Dupin till president med 377 röster af 596. Han fick säledes 89 röster mera ån vid valet den 4. Bergpartiets kandidat, Michel, erhöll 156 röster (vid förra voteringen hlott 115), och centerns kandidat omkring 40. Man förmodar, att Dupin nu skall antaga valet. General Bedeau valdes till 4:de vicepresident. En liten artikel i en ny veckotidning le Napoleon, hvilken såges vara Louis Bonapartes organ, har våckt mycken sensation, enår deri rent ut förklaras, att ministerens fortfarande bestånd år oberoende af majoriteten i nationalfbrsamlingen och blott betingad genom presidentens förtroende. Denna förklaring, som uttryckligen sätter den personliga regeringen emot den parlamnntariska, var en ny utmaningshandske, kastad åt nationalförsamlingen. Men når det gålde, vågade icke vederbörande taga ut steget och öppet bryta med nationalförsamlingen. På dertill gifven anledning har utrikesministern Lahitte i nationalförsamlingen desavouerat den ifrågavarande artikeln, hvadan det åter stannade vid blotta försöket att upptråda emot majoriteten. —p.