Bra! Jag tycker om solksamlingar, — sade den oefterråttlige apothekaren i det han ryckte sig lös och låt ett stycke af sin gamla frack qvarblifva i Hjalmars hand. — Hvad tusan gapar du efter ditt långa drummel! (dessa ord yttrades till en nedanför stående drång). Vill du ha bålen i halsen på dig, din krabat?, Folket, som samlat sig på gatan, skrattade och hurrade för den lustige apothekaren; men dennes uppmårksamhet riktades plötsligen på ett nytt föremål. Hvem ha vi hår, — ropade han, — om icke sjelfvaste major Gripensköld och hans nobla fru.; ig Letterbom, — ropade Hjalmar. — Du gör dig olycklig.Apothekaren tystnade för ett ögonblick. Hjalmar uppmanade förgåfves de öfriga vånnerna att bistå honom med att få Zetterbom från balkongen, hvilken han tycktes hafva utvalt till sin tribun, för att derifrån ofreda alla de förbigående. De voro allesamman utan undantag allt för rusiga för att lyssna till denna uppmaning och ensam förmådde notarien ingenting utråtta mot apothekaren, hvilken var stark, som en björn. Imellertid hade de ölriga gåsterna nog sans