gång angenåm och själsförådlande sysselsåttning under de timmar, de åro fria från arbetet. Men allt det der låter dock nåstan för vackert, för att kunna vara sannt-, hör ag någon såga, och dock har jag sett alltsammans utfördt i sten och kalk, för så vidt det i dessa rååmnen låtit sig verkstålla. Under det att arbetarne för nårvarande i hufvudstadens förståder lefva uslare, ån djur, komma de i en framtid att i dessa för dem uppförda boståder lefva båttre och beqvåmare, ån mången liten kapitalist, eller tjensteman. Men hvad skola de då betala? hör jag åter någon spörja, och just samma fråga framstållde jag för kort tid sedan till Chaberts besvarande. Når, tånkte jag för mig sjelf, alla dessa beqvåmligheter skola låggas på hyran, så måste denna blifva mycket dryg, och arbetaren blir då snart ånyo tvungen till att krypa in i de fasavåckande kyffen, der han nu tillbringar sitt Hf, der han blir förstörd både till själ och kropp och der han ståndigt ligger i hånderna på obarmhertige spekulanter och girige husegare. Alla dessa mina skrupler undanröjde Chabert dock, i det han småleende meddelade mig följande upplysningar: I de vanliga, rusla arbetareqvarteren i Paris-, yttrade han till mig, måste en arbetare årligen för sig voch sin familj i medeltal erlågga 150 francs ri hyra, 70 fr:cs för ljus och ved, 35 francs -för vatten och 24 fr:cs för tvått, eller in summa 279 fr:cs. I våra cit6er deremot skall arbetaren kunna lefva som en menniska, hafva allt snyggt, renligt och godt, och dock icvke i medeltal betala mera, ån 150 francs årrligen. Han får alltså ett dfverskott af 129 yfr:cs, hvarmed ban såttes i stånd att inråtta hela sin lilla hushå Ining på ett mera beqvåmt, behagligt och menskligt sått.-Jag tillönskar:, fortfor Chabert, arbetsrklassen alla de fördelar, som hårflyta af asvsociationen, för att med dem kunna bekåmvpa den falska kommunismen. Jag vill göra :samilj och egendom möjliga för arbetaren och 5på samma gång uppråtthålla hans individuvella frihet. Regeringen understödjer vära bemödanden i denna ligtning. Tro ni mig, att regeringen stådse med råd och dåd vill vara till hands der, hvarest det gåller en verklig praktisk förbåttring i den arbetande klassens -stållning; ty en regering i Frankrike, hvilken ville såtta sig emot det sociala framåtskridanidet, skulle snart bereda sin undergång. Republikens president interesserar sig lisligt för vvärt förehafvande, gör sig ofta underrättad vom dess framåtskridande, har understödt vårt företag med en ganska betydlig summa och ofta sjelf varit nårvarande på byggnadsplatsen.(Forts.)