—74c— —ö— af Luther misskånde Schwenkfeld, som uttalade låran om menniskonaturens evighet; detta var dock icke den hufyudsakliga lära, som Luther hos honom fördömde, — det var hans nattvardslära — men hon måste följa med i släptåget. Bland theologer i våra dagar har isynnerhet Daub, den spekulativa theologiens förkåmpe, försvarat låran om substanstens evighet. Hos oss har nyligen en ung lård antydt en dylik åsigt i den akademiska afhandlingen Om Guds allestådes nårvarelse-, Lund 1847. är icke materiens, — råttare: verlds-substansens — evighet, som de bättre filosoferna stådse yrkat, men theologerna stådse förnekat, sålunda på god våg, att i Lutherska kyrkan erkånnas såsom kristlig låra? Är icke frågan hår om att erkånna verldssubstansen, såsom en ursprungligen ren syndfri, osynlig substans, lik den som skall utgöra dess slutliga fullåndning, en himmelsk lekamen-2? (1 Cor. 15: 40.) Är icke frågan om att erkånna den menskliga naturens hårkomst ifrån himlen, lika såvål som den gudomliga naturens? (Hvilket noga bör skiljas från panteisternas påstående, att verlden, menniskan, år sjelf Gud; menniskan år icke Gud; hon år blott Guds brud, och numera den fallna, otrogna bruden. ) — Men månne han har gjort sig fullt redo för alla de storartade konseqvenserna af denna låra? Hur går det då t. ex. med kyrkans låra om skapelsen af intet? Också har vål den låran just inga djupa rötter hvarken i förnuftet eller i bibeln! Ex nihilo nihil sit, sade redan de gamle. Och ser man nårmare på det stålle (Ebr. 11: 3), som skall utgöra det bibliska hufvudbeviset för verldens skapelse af intet, så synes det bero på en oriktig bibelötversåttning; i vår svenska bibel heter det visserligen: ... verlden år fullbordad genom Guds ord, så i att allt det man ser, år vordet af intet; men i prof. Thomanders ordagranna öfversåttning af nya testamentet (Örebro 1835) lyda orden så: 2.. verldarne åro fullåndade genom ett Guds ord, så att icke af hvad som synes, ar det man ser, vordet; m. a. o. det som syns, år vordet (YeOvevat, srundbetydelsen: södt) af det som icke syns. Nu år vål icke det som icke syns, alldeles detsamma som rintet!Således synes detta stålle vid nogare påseende slå om till försvar just får den af Guericke framhållna åsigten. — Det andra bibelstållet, som åberopas till försvar för låran om verldens skapelse af intet, år håmtadt från 2 Mackab. 7: 28; men Mackabeernes böcker höra, såsom bekant år, till de apokryfiska, och stållet bevisar således ingenting. i Sålunda skulle nu åfven Rom. 11: 36) kunna komma till åtnjutande af sin fulla rått, och få öfversättas fullt efter orden. 1 vår gamla bibelöfversåttning heter det: -O hvilken djuphet af den rikedom, som år både i Guds visdom och kunskap; — ho hafver kånt Herrans sinne? — ty af honom och igenom honom och i honom åro all ting-. Men efter orden heter det: — — -ty utur honom (åå adts) och genom honom och till ad Lä honom (etc adtov) sår allt. ) ) Jemför 1 Cor. 8: 6. xx) Det år bekant, att den grekiska prepositionen 8e, likasom den latinska ex, betyder ämnet, hvarutur något år gjordt, eller stållet, hvarifrån det år hämtadt, ej personen, hvaraf; t. ex. e ferro factum; men a sabro sactum. — Elephanti ex India. — — — AA 4 as Ah . 2 1 .