Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1850, sida 1

Sabina sunderade en stund. Om jag skulle skrifva en sång till våren— sade hon. Det år för sent. Vi åro ju snart nog midt i sommaren. I detta ögonblick öppnades dörren och en ung man intrådde i rummet. Det var stadens apothekare, herr Zetterbom. Han hade ett papper i handen och gestikulerade dermed oupphörligt, under det han talade, ty herr Zetterbom hade den lilla ovana att aldrig kunna stå stilla; hvadan han också erhållit öknamnet: perpetunm mobile. Herr Zetterbom var för öfrigt en mycket stådad ung man, som sållan befattade sig med apotheksrörelken, hvars förvaltande han öfverlemnade åt sin provisor, medan han, sjelf lefde ett gladt ungkarlslif, bjöd sina vånner och låt af dem bjuda sig på frukostar, dinter och sup6er, besökte flitigt spektaklet då någon landsortstrupp gaf representationer i staden och gjorde hvarje år en resa till Stockholm, för att beundra Jenny Lind, åta glacer hos Winters och dricka ananaspunch på Strömparterren. Sådan var den person beskaffad, som intrådde till de båda, syskonen. God morgon, mamsell Sabina, — sade herr Zetterbom med en stor gest. — God