Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1850, sida 1

Går det icke an, det? — frågade Sabina med triumferande mine. — Har du någonsin kunnat skrifva en sådan charad?. . 2 . 8 -Nej — jag år ingen poet, gudnås. Men tag hit din charad, så skall jag råtta staffelen....Hår finnas inga staf-fel, min herre, afbröt systern med en knyck på nacken, i det hon lemnade Hjalmar manuskriptet. Hjalmar smålog blott, under det han gjorde sina rättelser. Knappt var det gjordt, innan dörren till det utanför belågna tryckeriet öppnades, och såttaren visade sig på tröskeln. -Manuskriptet år slut, patron, rapporterade an. -Se hår! tag detta och sått upp! svarade Hjalmar, i det han lemnade honom Sabinas charad. Du skall få mer straxt. Såttaren gick. Nå, Sabina, hjelp mig nu! — återtog brodren. — Kan du icke skaka litet vers ur armen till spaltfyllnad?Nej; jag år icke poetiskt ståmd nu långre.mg Det gör ingenting. Stäm din lyra i alla all.Men hvad skall jag då skrifva öfver!bet år ej så noga. Det går i alla fall nog i Kråkköpingsboerne.