Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1850, sida 1

erld. —— —W— Insändt. Srar på en föregående insänd artikel, rörande befordrings-systemet. En insåndare har, under rubrik Några ord om befordringssystemet inom svenska armåen, uti Gåtheborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 24:de sistl. Dec. n:r 301, föga opartiskt behandlat detta åmne, och med lika liten: sakkånnedom som råttvisa och urskiljning bedömt de måns stållning i samhållet och personliga egenskaper, som han inför allmånheten utpekat såsom de, hvilka utan förtjenst och skicklighet af Konungen blifvit befordrade och med hederstecken utmårkte. Denna insånda artikel, som, under den blygsamt antagna signaturen Opartiske, uti hvarje rad andas håtskhet och afund, torde förtjena att belysas: ej för dem af armeen och svenska allmånheten, som kånna ifrågavarande personer, men vål för dem, som anse hvarje tidningsartikel såsom trosartikel. Må vi derfåre i samma ordning som den Opartiskeåfven fålla vårt, som vi våga hoppas, från all våld och afund skiljda omdöme dfver ifrågavarande personer. Att H:r Nordin befordrades till öfverste från kapten, månne denna rang kunde anses för hög för den utnåmnde ministern vid hofvet i Petersburg? eller skulle den erkåndt skicklige diplomaten —, representanten af Sveriges och Norriges förenade konungariken —, skulle han vid alla tillfållen se sig tillbakasatt uti rang af hvarje rysk gardeskapten, hvarje annan från den minsta småstat i Petersburg anstålld, betitlad diplomat? Sedan långre tid tillbaka, har chefen för f. d. general-adjutantsexpeditionen för armåen, numera landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, minst egt öfverste-rang. Chefen för kansliexpeditionen har generaladjutants vårdighet. Var det då ej i sin ordning, att den man, som ansågs passande till förstnåmnde chefsplats, åfven beklåddes med samma vårdighet, som hans företrädare innehaft? Synnerligast, som det t. o. m. vid ett militårdistrikt då sanns, och ånnu sinnes, en stabschef, som innehar öfverste-grad i armå6en. Hade den Opartiskegjort sig fullt reda för de egenskaper, som en förste major bör ega? och kånde han, hvad hvarje individ vid litgardet till håst eljest kan upplysa om, så skulle han kanske icke klandrat att tit. Sandels framför H:r Oxehufvud befordrades till förste major; båda ega sina förtjenster som kavalleri-officerare; men inom vapnet anses likvål den förre förtjent af hvarje utmårkelse, då deremot den sednare, genom den erhållna andre majors-fullmakten med skål torde vara fullt belånad för sina militåra förtjenster både som artillerist och kavallerist. Nuvarande hofmarskalken, majoren vid Nerikes reg:te Sandels -befordran anmårkes hårefter: månne det ej år Konungens både råttighet och pligt, att till ansvarsfulla platser vålja erkåndt duglige mån? Hade den partiske gjort sig förtrogen med den opinion, som, under och efter kommenderingen till Fyen, var rådande inom Svea lifgarde, så skulle han erfarit, att H:r Sandels, fastån då blott löjtnant, likvål var den person, som reg:tet vid blifvande vakans önskade sig som chaf! Sedan H:r Sandels, på grund af sin erkånda skicklighet, blifvit befordrad till major på Nerikes reg:te, utnåmndes han sistl. November till riddare af Svårdsorden. Att denna orden blifvit utdelad i tur, efter ålder, inom hela armen, har insåndaren af dessa rader aldrig hört omtalas, men vål att densamma vanligen gifves i tur inom hvarje regemente. hFner sin befordran till major var H:r Sandels den åldste inom reg:tet, som ej var dekorerad, han fick derföre Svårdsorden; och prejudicerade ingen. Majoren grefve Hamiltons val till stabschef för gardesbrigaden torde vara högt öfver hvarje råttvist klander. Ått majorstiteln ätföljde denna befattning hårledde sig från det konungabref, som; långt förut emaneradt, beståmmer, att stabschefer böra ega denna grad. Att Hir Hamilton efter sednaste riksdagen, der han fungerade som landtmarskalk, hugnades med Nordstjerne-kommendörsdekorationen, kan blott den lägaste afnnd klandra, då hans företrådare uti denna besattning vanligen erhållit Serafmerhandet. äfven gårda en missun