Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1850, sida 3

varjehanda. Koleran i Ryssland. Enligt en nyligen utkommen officiell beråttelse från inrikesministeren har koleran, under sitt sednaste besök i guvernementerna, angripit I, 686,849 menniskor, af hvilka 668,012 afledo. Dessa uppgifter hafva emellertid blifvit nårmare granskade af sakkunniga låkare, som förklarat dem vara allt för lågt tilltagna. Enligt dessa låkares beråkningar skulle koleran bortryckt öfver 2 millioner menniskor i Ryssland. Af Petersburgs 450,000 innevånare hafva, enligt den officiella beråttelsen, 22,000 varit angripna af farsoten och 12,228 aslidit. Ett mord har blifvit begånget i Boston, hvilket, genom de omståndigheter, som stå i förbindelse med detsamma, i hög grad ådragit sig allmånhetens uppmårksamhet. En doktor G. Parkman hade nemligen att fordra en summa penningar af professor John Webster vid medicinska akademien och besökte derför i början af förliden November månad sin gåldenår i akademilokalen; der en håftig ordvexling uppstod emellan dem. Emot slutet af månaden betalade emellertid Webster sin skuld och erhöll tillbaka sin skuldsedel. Men från denna dag var Parkman försvunnen. Misstankarne föllo genast på Webster; man anstållde visitation hos honom, hvilken i början icke ledde till något, men då man öppnade ett hvalf i hans laboratorium, fann man slutligen enskilta delar af en menniskokropp, åfvensom man i en ugn tråffade på ett kåkben med några artificiella tånder, stumpar af guld och silfver och några knappar. Då man fortsatte undersökningen fann man vidare flera lemningar efter en menniskokropp i en gammal thekista. Webster anklagades för mord och tycktes i början icke hafva någon utsigt att blifva frikånd. Men allmånna opinionen har nu våndt sig till Websters fördel, sedan saken blifvit nårmare belyst. De, som tala för Websters oskuld, påpeka bland annat hans lugna hållning, samma tid Parkman försvann. Efter att förmiddagen efter mordet hafva hållit sin förelåsning såsom vanligt, infann han sig i ett aftonsållskap, der han spelade whist till långt in på natten. Det lugn, som hela denna dag ståmplade Websters anletsdrag, skulle varit oförenligt med hans nervsvaga och veka ka rakter, om han nyss kommit från ett mord och varit under inflytelsen af samvetsagg och ångest. Professorn angifver sannolika skål för att han varit annorstädes, ån i sitt laboratorium qvållen och natten till den 23 Nov., då mordet skulle. egt rum, tvertemot vittnet Littlefields utsago, enligt hvilken professorn vid denna tid vistats derstådes. Folk hade observerat, att ljus då brann i laboratorium, och Littlefield påstod, att ingen hade tillgång till laboratoriet mer ån Webster, men denne har bevisat, att man från fem olika håll kunde gå dit in, af hvilka minst tre stodo till Littlefields egen disposition. Slutligen hafva vittnen intygat, att de tråffat doktor Parkman d. 23 om qvållen, efter dennes besök hos Webster. Allt detta talar för Websters oskuld, men allt eftersom misstankarne, som hvilat på honom, försvinna, återfalla de på Littlefield. En notis för skräddarne och deras skapelser, lejonen! Från Dresden skrifves: Oss förestår något stort. Under edirektion af herrarne Gustaf Adolph Muller, Marchand Iailleur, : ; : a I och Heinrich Klemann jun., föreståndare för ritinstitutet för klådertillverkare i Leipzig, . 3 kommer en ,akademi för högre beklådnadskonslen att hår uppråttas. Hela universitetsbildningen kommer att bestå i inhemtandet utaf ett af herr Muller uppfunnet, för alla andra obekant -måttagningssystem med derpå grundad konstruktion af de olika klådertillskårningarne, en metod, som hvilar på nafsurliMa matnamatiglka ap 412 JAa