Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1850, sida 1

LLntG — —— — — dock blott enståmmigt. Jag vet icke, om det år orått, men mig har det förekommit både i skolor och kyrkor, der folket eller folkets barn sjungit, som om rösten skulle vara skarpare, stråfvare och mindre mjuk, ån folkets ståmma hos oss. I denna del af undervisningen tror jag dock, att danska folkskolan har ett obestridligt företråde framför den svenska. Men också bildas skollårarne på annat sått, hvad sång och musik angår. Ingen får utgå ur seminarium, som icke kan spela viol och orgel, hvartill vid seminarierna meddelas fri undervisning och anvåndes mycken tid. Vid de svårare sångstyckena underhjelpte skollåraren åfven barnen med violen, hvarigenom det var låttare för dem att komma igenom svåra passager i sångstycket. De hafva åfven på e. m. en lexa i bibliska historien att upplåsa.Detta var den första folkskola, som jag besökt i Danmark. Och så, som i denna, tillgår det i alla. Ty hvad som år fritt i det fria Danmark, icke år det folkskolevåsendet. Och derföre blifva åfven frukterna derefter: barnen låra låsa innantill och utantill, hjelpligt råkna och skrifva, låra några namn ur historien och geografien efter mundtlig fram stållning, och detta år alltihop. Jemfördt med det svenska förekommer mig det danska folkskolevåsendet på samma sått, som de Danska håstarne och vagnarne, jemförda med de Svenska. De förra åro stora, grofva och kosta mycket; men man kommer icke fortare för det: de sednare åro små, magra och obetydliga; men man kommer lika fort, om ej fortare. Om Danmark, som redan kostat så mycket på sina seminarier, minst 4 gånger mera ån Sverige, ånnu en smula ökade kostnaden och föråndrade såttet för seminaristernes bildning, och sedan slåppte skolan fri till tåfling mellan de vål danade och af en god anda lifvade lårarne, så skulle detta vårt kåra brödraland få erfara, att folkets barn under loppet af 7å8 fulla år, som de nu gå i skola, (ty serier hafva de icke mera ån 6—7 veckor om året) skulle hinna att låra mera, ån det nyss anförda pensum, och vinna en högre verklig bildning, ån att kunna uppramsa det lilla, de lårt — en ramsa, hvilken dessutom om 10 år till det aldramesta år, såsom en ledsam dröm, förgåten. Utom under skoltiden — och det år så naturligt med detta sått att låra — har jag icke heller funnit, att den danske bonden eller husmannen låser en smula mera, ån den svenske, kanske snarare mindre. Utom lårosåttet i barndomen, hvilket thy vårr år lika i Danmark och Sverige, ehuru. det hos oss icke drifves så systematiskt, år det i Danmark tvenne andra orsaker, som göra, att folket måste låsa mindre, nemligen husförhör, som icke finnas, och en rikare, bördigare jord, som fordrar mera anstrångning af arbete, om den skall gifva sin fulla skörd. — —