Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1850, sida 3

Insändt. I n:o 3 af Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 4 Januari förekommer en korrespondens från Lund, som vid relaterandet af den fest Götheborgs studerande nation derstådes gaf S:t Lucizedagen tillåtit sig några uttryck, hvilkas halt och värde det tor de vara medgifvet närmare belysa, såvål för det mindre sannfårdiga i uppgiften, som ock för den sårande allusion de tyckas innebära. Insändaren häraf, som self ösvervarit hela festen, kan nemligen försäkra, att någon dylik personnage, som den i korrespondensen uppgifna asskedade hösre artilleriossiceren, med alla dess epitheter, der ej funnits till, utom möjligtvis. i referentens inbillning. Utan all grund har man Således velat göra sig lustig öfver en person, som, ehurunamnet ej år utsatt, dock år alltför tydligt utpekad, att man ej genast skulle kunna igenkånna densamma. Men ej nog hårmed. Hvarje låsare af artikeln i Götheborgstidningen skall låtteligen föranledas att tro, det ungdomen funne något nöje uti att göra personer och förhållanden till föremål för sarkasmen och den bittra persifflagen, som dock alldeles ej varit händelsen. Små studentputs och ungdomsupptåg må gerna erkånnas, de åro, snart sagdt, ett privilegium exclusivum för Carolinas glada, lefnadslustiga söner, men med råtta önskar man sritaga sig från hvarje misstanka, att någonsin hafva gjort aktningsvårda personer och medborgare till skott-tafla för begabberiet och åtlöjet. Det ligger så helt och hållet utom studentens uppfattning af det passande, och det Öppna ungdomssinnet förliker sig ogerna med tanken att grumla sina, eljest rena och oskyldiga, nöjen med hånets och sarkasmens ilskna utfall, likalitet som det dfverensståmmer med känslan för aktning och rått Detta år hvad insåndaren Önskar försäkra och på samma gång hafva utplånat den skugga, som eljest skulle falla öfver den för öfrigt, i sanning, både glada och oförsåtliga sest Götheborgs nation frade, och som ej rönt mer än en enda liten motgång — den, att hafva fått en mindre tillförlitlig referent. Student vid Lunds universitet. Redaktionen har icke ansett sig böra vågra plats för ofvanstående af en i staden vistande Lundastudent inlemnade reklamation, ehuru red. för sin del icke kan inse, att det för öfverste Heyl inneburit någonting sårdeles förnårmande, om han åfven blifvit representerac på ett studentgille. Skulle sådana lustig upptåg ge anledning till humör, så borde vå Handelstidningen också fatta eld efter den åfven varit inblandad i leken, men en sådar barnslighet kan aldrig falla oss in. Troliger har örerste Heyl, som i sin ungdom sjel