Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1850, sida 1

föll på henne, ty hon låste deri ett hat, hvars bitterhet ingen tid syntes kunna mildra. De nygifta flyttade långt bort och bosatte sig i en liten stad, der ingen kände dem. Vi skola återfinna dem der. Ett år efter Adelaides bröllop råckte Amelie sin hand åt Willner. Häånryckt förde denne sin unga, sköna maka in på ett litet tåck landtstålle, som tillhörde honom och som låg helt nåra samma stad, der Gripenskölas bodde. De båda familjerna umgingos dock icke med hvarandra, och om de någongång håndelsevis träffades, så yttrades aldrig ett ord om det förflutna. Willners hade ett enda barn, en dotter som bar namnet Elvira. Gripenskölds åter hade erhållit en son. Först många år sednare fingo de åfven en dotter. De håndelser vi hittills skildrat tilldrogo sig många år före början af vår egentliga beråttelse. Men det har dock varit nådvåndigt att anföra dem, emedan de i viss mån stå i sammanhang med den historia, hvilken vi nu gå att, hålften skåmtande, hålften allvarligt, omtala för låsaren. Slut på prologen,