Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1850, sida 2

en riklig hemgist, då hon trådde i brudstol. Jag vill tala med onkel— sade Amelie med anstrångning då hon såg att öfversten åmnade passera förbi, utan att egna henne någon vidare uppmårksamhet. Öfversten stadnade och satte sig på en bånk vid sidan af sin systerdotter. Hvad år det frågan om, min docka? — sade han. — Du måste skynda dig, ty jag har brådtom.Onkel, — återtog Amelie — jag skall helsa er lrån min kusin, löjtnant Gripensköld. Jag har nyligen haft bref från honom. KS-å. — Hur mår den stackars gossen?Han ber om min bemedling. Han år ånnu lika kår i Adelaide. Jag skulle för min del icke hafva något mot partiet, ty Carl Gustaf år af god familj; — återtog öfversten — men du vet, att Adelaide alldeles icke kan tåla honom. Hon har gifvit honom korgen flera gånger och jag vill icke tvinga henne.Men onkel, — hviskade Amelie — jag skall förtro er en hemlighet, som jag lyckats upptåcka ... Det år alldeles nödvåndigt, att Adelaide snart gifter sig med någon af sitt stånd, ty eljest. . Den unga flickan stadnade obeslutsam.