Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1850, sida 2

kunna nödga morbror, att gifva sitt bifall till förbindelsen.Öfversten sprang upp så håftigt, som hade han blifvit satt i rörelse af en feder. AIvad år det du såger, flicka! — röt han, i det han grep Amelie hårdt i armen; — gycklar du med en sars kånslor. Må himlen bevara mig derifrän — asbröt Amelie kallt. — Att jag talar sanning, derom kan ni snart komma i tillfålle att förvissa er.Öfversten stirrade på den unga flickan, liksom hade han ännu icke förmått fatta meningen af hennes ord. Du såger således. . . vJag såger att er dotter låtit förföra sig af inspektoren och att det icke gisves för er någon annan utvåg, ån att lågga deras hånder tillsamman och göra fröken Adelaide Stjernkrona till fru inspektorska.Det hån, hvarmed Amalia yttrade detta, bragte öfversten i raseri. Du ljuger! — utbrast han med dundrande röst. — Du hatar Adelaide och du vill nedsåtta henne i mina Ögon. Det kommer att båra syn för sagen — återtog Amelie med fullkomligt lugn. — Men såg mig — hvad skulle ni göra, om jag talade sanning d(Forts.)