Unsdndt.) Ännu ett år! — det halfva sekel svann, — Upplysningens och bildningenssrän jorden; Hur mången fackla tåndes och — förbrann, Hur uti purpurströmmar blodet rann, Det vittne södern och det vittne norden! — Du halfva sekel, som begynt ditt lopp, Går ock ur blodig sky din morgon opp? Såg — skall du skånka verlden veklig ro? Skall slafven ödmjukt på sin boja båra? O nej! ty åskor i ditt sköte bo, I hjeltarnes skeletter lagrar gro, De skola lifva dig till bragders åra! Och minnets dotter med sin runostaf Skall peka tyst uppå — martyrens graf. O, du har mycket, mycket att fullborda! Hvad stort, som blott var börjadt eller tånkt, Men utaf våldets maktspråk undantrångdt, Lönnmördadt fegt och lömskt af — Ferrans i smorda,Det hör dig till med seger föra ut, Och sönderslita bojorna till slut. Den tid, som bidar, år en stormig tid, På gamla lagrar duger ej att rufva, Ty Sanningen skall kåmpa ut sin strid, Och våldets hårar skola sly dervid; Oemotståndlig, född med segerhufva, En hjelte bringa skall — en ljusets tolk — Inunder samma fanor skiljda folk. Han komma skall, hans ande reen år når; Då — darren furstar, vakten er despoter! I handen han Kronions åskor bår, Och seger eller död hans lösen år! Då griper slamman edra sundersåter-, Som korthus ramla throner; — gyllne ringen Kriug kungahjessan aktas mer af — ingen. ! Ej håmma J förmån hans segerlopp, Likt barnverk skall han edra bålverk krossa Skall veckla friheten utur dess knopp, Nytt lif ingjuta uti statens kropp Och ifrån tryckta skuldror banden lossa! Fruktbringande och rik, som Nilens svall, Hans ande verlden omgestalta skall!