rot var framme och förplumpade sig. äfven föreföll ett ann at upptråde, förorsakadt af en interpellation utaf Lagrange betråssande de belöningar, man lofvat de sårade från Fehruari. Den unge hetlefrade legitimisten Estancelin låt då undfalla sig det yttrandet, att republiken blifvit påtrugad Frankrike; ett förfårligt larm uppstod, men presidenten hade dock den gången nog takt att kalla hr Estancelin till ordning. Segur dAugusseau ville göra en skillnad mellan republiken af den 24 Febr. och republiken af den 4 Maj, samt framkallade löje och afhrott från såvål högra som venstra sidan. Äfven mötet den 26 var stormigt och bullersamt. Denna gången var. det en medlem af yttersta venstran, en hr Miot, som var orsaken till upptrådet. Sedan presidenten trenne gånger förgäfves kallat honom till ordning, erhöll han med oerhörd majoritet ett tadlande votum och ordet blef honom fråntaget. Miot förhetsade sig då till den grad, att han frågade hvad man vål kunde göra honom, om han icke lydde? Presidenten betåckte sig, och nu aslågsnade sig Miot, hvarefter förhandlingarne fortsattes. I I I