Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1850, sida 3

Glömma... o nej, nej... det år för sent . Du vet icke, du... Då funnes det ingen annan räddning ån döden . Liksom rådd att yttra något vidare, störtade den unga flickan upp och ilade bort. Systern uppsteg. långsamt och följde henne tankfull och bedröfrad. I en annan del af parken hade imellertid en helt annna scen förefallit. I skuggan af en mörk berså, hvars tåta löfverk undandolde dem för alla spejande blickar, satt Alfred Willner med Amelies hand sluten i sin; med hennes hufvud hvilande mot sin skuldra. Högröda myste hennes halföppnade låppars par, inbjudande den lycklige till kyssarnes yppiga fest; och de af dunkel trånad flammande ögonen, — dessa nattligt mörka stjernor — höllo honom i detta ögonblick fångslad under sin berusande förtrollning. Lik Ulysses kånde han Circes kårleksbojor, utan förmåga att afskaka dem ... eller råttare utan att ega vilja dertill. (Forts.) m. SPARE RR E TNENAENNestNSKSESRSNAT NETA