Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1850, sida 3

att han blott år inspektor? Dylika fördomar tager ej den sanna kärleken i beräkning.Och ånnu mindre den håftiga ld skate göra, Augusta? Besvarar han din båjelse?Han har sjort det ... ack ja... jag vill hoppas, att han går det ånnu. .. Men stundom intages jag dock af en förfårlig oro . en fruktan, för hvars orsak jag icke kan göra mig fullt reda, men som förföljer mig allt sedan. ... Hon tystnade plötsligt, liksom hade hon ryst för att uttala hvad hon tånkte. -Nå vål? frågade Augusta? -Alltsedan Amelie kom hitfortfor Adelaide sakta med en lindrig darrning på rösten. Du fruktar henne då ?Ja — jag fruktar att hon ålskar honom och att hon lått skulle kunna locka hans hjerta ifrån mig. ... O min Gud... det vore förfärligt. Det vore visserligen ett grymt öde — sade Angusta — men mängen har före dig fätt vidkånnas detsamma, och burit det med mod och resignation. Du finge i denna håndelse söka glömma en ovårdig, som bedragit dig.