Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1850, sida 2

—77 — tråta. ... Låtom oss vara toleranta mot hvarandra. ... Ack — du fromma predikerska, hvad du år beskedlig och — tråkig — sade Amelie, i det hon ryckte på axlarne. Otacksamma, — mumlade Augusta med en tår i ögat, — jag ville dock så gerna ålska dig ... Men Amelie hörde henne icke. Hon hade 2 2 2 våndt de båda systrarne ryggen och aflågsnade sig ensam från stållet samt försvann snart bland de lummiga tråden. Det år klart — mumlade hon för sig sjelf — det år klart att hon ånnu ålskar honom... vildt, passioneradt med hela elden af sitt hjerta... . Och att han ålskat henne ... det vet jag... det har han sjelf tillstått. Men hu... sedan han lärt kånna mig, ... år det förbi med denna korta halmeld. ... Jag har sjettrat honom oemotståndligt . .hvarföre?... ty jag intresserar honom, medan den andra blott kunde fångsla hans siöne. . . . Och skönare ån jag år hon dock icke. ... Ah min stolta fröken, ... du som hemött det fattiga nådehjonet med så djupt förakt... du skall bittert få begråta alla de pilar du tryckt i mitt hjerta. ... Men tyst... det kommer någon. . . . Ah, det år hanl