Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1850, sida 2

mm ——————— —— — bittert leende — du år ju ett helgon ... och helgon kunna icke hjelpa eller ens fullt begripa denna verldens låttsinniga barn. . ..Dertill fordras en liknande natur. Du gör mig djupt bedröfvad, Adelaide, genom denna brist på förtroende och detta hånande språk. ... O, icke år jag något helgon. : .. Jag år en syndig varelse, som kånner som du, syster, och smårtas, som du. Jag ålskar dig derföre att du år min syster, derföre att det år min pligt att ålska dig. ...-. Hvarför skall du då ståta mig tillbaka?-Tyst . . . Amelie spionerar på oss — hviskade Adelaide, i det hon kastade en blick på sållskapsdamen, som, efter hvad det tycktes, helt likgiltig sysselsatte sig med att afplocka bladen på en s. k. prestkrage. Orden, ehuru sakta framhviskade, tråffade dock Amelies dra. Hon spratt till, liksom stungen af en orm, bortkastade håftigt blomman och uppsteg, i det hon håftade en ljungande blick på Adelaide, som dock icke mårkte den, emedan hennes egna ögon voro fåstade på marken. Nen Augusta mårkte den och — ryste öfver det oförsonliga hat, som låg i denna blick. spionerar jag? — sade Amelie, sökande dåmpa sin harm; — 0 ja... jag har långe