mn under det hon förstulet såstade sina på den djupt nedböjda Adelaide. ia nellan dem båda satt Augusta, lik en mil. sommardag mellan tvenne dunkla och stor: ? ; ; ga nåtter, ty stormiga voro de känslor, som. ; 3 ; wallade inom de båda flickornas bröst, nattl. 2 Med b mörka deras lynnen. sta sin DekY ner och oro betraktade AuguYStersyvars med hvarje dag stigande mel : I 5 . k elancholie ho. långe mårkt, utan att derföre unna ana dess smliga orsak vå 2 va Pfter en stund: tystnad flyttade hon sig hennes lif. ill systu, och lade sin arm kring Adelaide — hviska å bedröfvad.... Någon np nt sakta ra Ne ; g trycker dig .... jag har långe, mårkt ov... o, förtro dig till mig. ... Ar jag icke sjn 5ysteråHon tryckte henne når intill si till sig och såg henne trofast i 1. ofast i de dunk, oroliga ögoLåt mig vara! — mumlade systern mec en rörelse af motvilja, — låt nig vara Du kan icke hjelpa mig. .. .g Kanhånda likvål ... Nej, nej — afbröt Adelaide håligt — de milda engel skall ej förstå det, som trycker mig.... O nej — fortfor hon hon ned et