Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1850, sida 1

samhet. Hvad mände vara orsaken dertill, att utlåndska tidningar t. ex. Hamburger CorTespondenten och Börsen Halle, hvilka åro de, företrådesvis hår mest låsta tidningar ligga dfver en hel dag i Köpenhamn, innan de komma till grånsepostkontoret i Helsingborg? Ett lika förhållande år med den hårifrån om Tisdagen afgående paketvagnen, hvilken qvardröjer i Ystad ånda till Lördagen. Huru olämpligt ett sådant arrangement år, isynnerhet för den, som icke hårom eger kunskap, inses lika lätt, som orsaken till ett sådant förhållande år svårt att utgrunda, ty att någon besparing skulle ligga till grund härföre, anse vi icke för troligt, utan att det helt och hållet härrör af felaktiga arrangementer och sådana både kunna och böra utan svårighet kunna afhjelpas. Åsven år det en stor olägenhet att ej mera ån 2:ne gånger i veckan kunna afsånda bref t. ex. till Christianstad, de Blekingska ståderna och Calmar, då man åtminstone under sommaren kan sånda bref 6 gånger i veckan till Engelholm. Det år visserligen sannt att Engelholm ligger i stråken för alla poster åt Helsingborg o. s. v., men månne man icke med liten uppoffring nog, skulle kunna gifva postmachineriet ånnu något utvexlingshjul, hvarigenom en hastigare kommunikation kunde åstadkommas mellan de uppgifna ståderna. Då Sverige sårdeles under vintertiden, i anseende till dess isolerade låge år, hvad kommunikationerne beträslar, ädet såmst lottade land i hela Europa, år det icke för mycket begårt, att vederbörligt afseende fåstas på allt, hvad i detta hånseende kan befordra individens fördel, hvilket på samma gång år statens. Enligt hvad vi vid ett föregående tillfålle yttrat, betalar allmånheten en så dryg afgift till postkassan, att den har de råltmåtigaste anspråk derpå, att intet sparas, utan att alla möjliga medel tagas i anspråk för att på allt sått i detta hånseende gå dess önskningar till mötes. Så förfar man i Tyskland och framför allt i England och till hvad båtnad för handel och industri, det kånner enhvar. Sverige har i flera hånseenden tagit Preussen till efterdåme t. ex. i afseende på militårens beklådnad och hufvudbonader; det kunde ju gå an taga till eftersyn, hvad i nåmnda land blifvit gjordt för underlåttandet af postoch kommunikations-våsendet i allmånhet. Man tage endast till en början Preussen till eftersyn och vi våga påstå, att ingen anledning till klagan skall förspörjas. I I