Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1850, sida 3

resande; vagnen år alldeles tom och vål konstruerad; men om vågen lutar det aldraminsta uppåt, så hafva håstarne för den tomma vagnen icke vål sett höjningen af vågen, förrån de stanna; och kusken gör intet, för att påskynda deras gång. Han har i fickan en s. k. timsedel, der tiden, som han skall tillryggalågga mellan stationerna, på minuten år utsatt och derefter råttar han sig. Och om man varit ån så otillfreds med sin resa, måste man åndå, så snart ingen minut gått dfver den bestämda tiden, skrifva tilllredspå sedeln och sedan återlemna honom. Ått vagnarne åro goda, såtena vål klådda, fotsack och liggfjädrar på åkdonet betyder bra litet för den, som såtta mera vårde på att komma fort, ån beqvämt. Blir det sommar en gång eller blott vår, så skall jag icke besvåra dessa sengångare, eller långre plåga mig sjelf med att slåpas fram efter dem, utan då långt hellre gå. På diligenser och packposter år ingenting att klaga. De köra som i Sverge timme på en dansk mil. Deras enda olågenhet år, att de gå åfven om nåtterna, hvarigenom en fråmmande icke ens i diligenslinien får låra kånna landet. På Seland, der jag reste en natt, måste jag derföre efter postiljonens beskrifning bilda en förestållning om det genomresta landstycket.