Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1850, sida 1

deles lika. De sista dagarna hafva varit rått försvarligt kalla. I går och i dag har man hvart ögonblick haft anledning att frukta utbrottet af ett urvåder. Men ingenting har blifvit af. Liksom krigsfolket på Als hånger hela atmosferen in suspenso — allmogen dels skogar (kör från skogen n) dels tröskar på lergolf en och en, sållan 2, aldrig 4; dels sitta karlarne makligt och röka sin pipa, medan qvinnorna spinna omkring ett ljus, som, fåstadt på en kåpp, står midt på golfvet. Middelfart den 20 Dec. Ju mera man nårmar sig nordvestra sidan af Fyen desto mera får man höra talas om kriget. Än tråssas en, Som sjelf varit med i striden, ån en annan, som derunder bitrådt som bårare eller körare af sårade och döda. En mil nåra Middelfart åkte jag efter en vid Fredericia tagen holsteinare och mannen, som skjutsade, hade hela dagen med sin vagn fört bort sallne. Ingen enda hade jemrat sig. Han frågade t. ex. en soldat, som dagen efter dog af den kula, som tråffat lårpipan: -huru har du det?hvarpå soldaten ganska frimodigt svarade: -åh rått godt; doktorn har sagt, att benet ej behåfver amputeras(ty doktorn förutsåg, att han skulle då). En annan hade fått en kula genom