Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1850, sida 1

blifva en gilven följd, af den orimliga e:dels röstningen i ståderna, de direkta, i allmänhet allmogen uteslutande valen å landet, samt lånsnämndsinstitutionen, hvilken äfven lider af de samma nyssnämnda missförhållandena. Detta år ock redan så pass allmänt insedt i de slesta orter, der vallångderna, med kånnedom om personliga och lokala förhällanden skårskådats, att vi nu icke behöfva spilla ett ord mera hårom. Men -vår grå vån och Aftonposten afhålla sig ifrån att meddela allmånheten de verkliga resultaten af vallångderna, till och med i hufvudstaden, för att kunna uppråtthålla sitt partis godtrogna hopp, att förslaget ånnu låter sig försvaras. Framlade han t ex. Stockholms vallångder, skulle såkert hela partiet inse betånkligheten af en valförråttning, der 500 Svenska mån sinna sig framnarrade till valurnan för att utöfva en rösträtt, som tillintetgöres af 70 till 80 förnåma och rika personer. Allt hvad Äftonhosten pladdrar om ombjligheten att genomföra en rationellare reform, ån det i alla afseenden irrationella regeringsförslaget, o.h om oklokheten att begåra en sådan reform af de nuvarande stånden, år fullkomligt nonsens. Kan ej ett folk, genom enighet och kraft komma till sörnuftiga institutioner, så vinner det ingenting medelst att förändra sina bruk och vanor för oförnuftiga Projekter, hvilka längt ifrån att försona och förena, ågga, söndra och förvirra. I detta afseende år h:r Petrss sats sann; och sjelfva den nuvarande stånderrepresentationen, med alla sina lyten, år då drågligare, ån den nya representationen skulle blifva för nationen; ty en gång införd, skulle den sörsätta folket i nödvåndizhet att uppresa sig, för att befria sig utur de tunga fjettrar, som byråkrati och prirslegierad förmögenhet i förening skulle ytterligare bålågga det. Men vår grå vån, nöjer sig icke med att söka öppet bekåmpa oss med osanna påståenden; han år åfven nog listig att vilja besegra oss genom förtydningar af sjelfva de medgifvanden vi gjort åt den möjliga nödvåndigheten, att såsom en dfvergång antaga en röstskala, så vida man ej vill besluta sig till antagandet af ett medelbart valsått, och att genom en stor, talrik, det allmånna förtroendet egande, valmansinstitution göra personlighetsprincipen anvåndbar i sin behöfliga nu möjliga uistråckning. För honom betyder det ingenting att låtsa, som hade vi icke genom dessa klara och tydliga ord erkånnt oss sorctrådesvis önska den lika och samfällda röstråtten för alla, som i samhållet böra såsom mån för sig ega politiska rättigheter. Han förbigår denna beståmda förklaring, för att nedslå på ett uttryck, som möjligen kan vara oegentligt i en systematisk afhandling i statsvetenskaperna, men som vi våge påstå försvarar sin plats i en populår debatt i vårt land. Vvi hade nemligen i vår artikel om de nya vallängderna (se n:o 288 d. 8 Dec. 1849) ifrågasatt, att om ock man icke ville antaga, ett sådant enkelt och allmånt valsått, genom valmån (elektorer) utan såsom en dfvetgång nödgades antaga en census, eller en röstskala, eftersom borgareoch bondestånden hittills valt efter en sådan, vså vore det dock vår rått och pligt att göra oss och andra bekante med dess (råstskalans) beskaffenhet, dess