Fredrika Bremer och hvar och en annan resande, hvilken blir införd i Köpenhamns sållskapskretsar, erfar, råtteligen leder sitt ursprung. Man har derigenom icke sagt den danska nationen någon så stor kompliment; man har blott framhållit en af absolutismens fördelar, med förtigande likvål af dess olågenheter. I Sverige t. ex., som i århundraden varit en s. k. fri stat, med konstitution från urminnes tider, har friheten i umgångeslifvet icke varit båttre, ån att en fattig bonde darrat i benen hvar gång han skulle besöka sin landshöfding; ja sjelfvaste presterne hafva förstått att ingifva en viss respekt hos allmogen, som haft behof af att besöka dem. Också visar det sig nu dagligen i Danmark, huru samhållets högst uppsatte mån icke anse sig förnårmade af att på en valförsamling motsågas af bönder eller förringade af att tillsammans med dem (mårk i samma rum, d. å. på riksdagsmannaspräk i samma kammarer) öfverlågga om statens angelågenheter. Sådana historier, som vi hafva, om broderskap på riksdagarne mellan bönder och talmån af de högre stånden och deremellan ett plötsligt afbrott i det kåra broderskapet, skulle hår aldrig kunna intråffa. Eller hvilka af våra ministrar tror du vål skulle vilja sstålla sigsom föremål för en hop bönders sörkastelse