Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1849, sida 2

—88———————— — — — ——— Fördjupad i sin sysselsåttning, varseblef den unga flickan den talande först vid ljudet af hans röst och hon svarade: Ni år fråmling och önskar kanske taga kånnedom om detta stålle? Tråd in! Dess portar åro öppna för hvarje vånligt besöbk!— Om ursåkt!sade han. ag år fullkomligt okunnig om hvilket, som det tyckes, lyckligt stålle, min fot hår skulle trampa.— Ni skall då göra eder bekant dermed, och ni skall finna, att det i sanning kan kallas lyckligt! O, hår upphöra många tårar att flyta, hår lindras mången saknad, ersåttes mången förlust; hår blir den arma hemoch skyddslåsa qvinnan åter barn i ett hus, medlem af en sammanbringad syskonring, hon blir arbetsam och god, hon blir nöjd och lycklig. Ack, i denna sköna stiftelse har en ådel man sörevigat sitt minne, ty aldrig skall hans namn hår då bort ur tacksamma åjertan. 7 — 2och denne lycklige man, om jag får fråga 2— KTheodor Rosenljung.— Rosenljung, stammade fråmlingen och hans låppar darrade.