Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1849, sida 2

ingå i ordningen af ådelt och nyttigt verkande varelser för vinnande af ett eget sjelfståndigt uppehålle och en skårf för framtiden eller nåstans behof. Travail et sagesser, säger Eugene Sue; dessa ord finna en tillåmpning hår, och vi tro det, tiden skall ej långe blifva blind för behofvet och de vålgörande frukterna af en stiftelse i denna anda. En dag var det ovanligt lisligt i stiftelsen; alla systrarne voro stadda i utomordentliga bestyr och ett visst, stort interesse syntes spånna allas sinnen. De rika blomsterlanden plundrades på sin brokiga och doftande prakt och vaser fylldes och kransar bundos. Det var också fest för handen, det var bröllopp å fårde — och bruden? — Ingen mer eller mindre mårkvårdig person, ån stiftelsens enda olympiska gudomlighet, stållets Flora, förut kånd under den jordiska och kristliga benåmningen Ida Agathen. Innan vi gå vidare i kapitlet om brölloppet, torde vi böra uppgifva anledningen till Idas vederdöpelse. Forts.) ii33 —