Hvarjehanda. Lejonfäktning i stället för tjurfäktning. I Spanien funderar man på att skaffa sig en omvexling i de af alla klasser derstådes så mycket ålskade, blodiga skådespel, der menniskor och djur upptråda mot hvarandra, de förre såttande sitt mod och sin list mot de sednares styrka och raseri. Man tånker låta lejon från Saharaöknen intaga de andalusiska tjurarnes stålle. En beduin från Algier har erbjudit sig att blifva matador, det vill såga: upptråda såsom lejonens motståndare. Han skall båra sitt lands dråst, och vara bevåpnad med en lans. För att göra lejonen vildare och mera roflystna, vill man svålta dem 5 å 6 dagar före striden. Skallerormen såsom handelsartikel. På Niagaraslodens norra sida bor en gammal båfveriägare, Mac Connel, som anvånder några månader af sommaren, för att kringströfva vid denna slod och jaga skallerormar. Under denna tid dödar han vanligtvis omkring trehundra. Han intager en stållning tått vid en klippa, i hvars fördjupningar ormarne kråla. Finnes ett tråd på stället, ståller han sig bakom det och håller sin påk lystad till slag. Når solen skiner, krypa ormarne sakta fram, men våga sig icke långt, för att ej blifva offer för sina hufvudfiender, svinen. Så snart en orm låter se sig, slår Mac Connel den; tråffar han fel, och ormen söker rinna in i sitt bo, tar han den vid stjerten och drar den tillbaka. Biter honom då ormen i handen, tar han en ormört, som han alltid tuggar i munnen, och lågger det på såret, hvilket, annars opilkorligt dödange, då blir oskadligt. Han går vanligtvis klådd i en drågt af fårskinn, genom hvilket inget ormbett trånger. Sitt by te hånger han, likasom man gör med ålar, öfver en eld och låter dess fett neddroppa i flaskor. För hvarje sådan flaska erhåller han omkring 48 rdr rgs. Det lår vara ett godt medel mot rheumatism och. styfhet i lederna.