Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1849, sida 1

slutad låsning såg upp, blef hon varse Maria dödsblek, med stirrande ögon och liksom skakad af krampaktiga ryckningar. — -Hvad år detta? utropade hon. och ilade till hennes hjelp. Maria sammanpressade låpparne utan att kunna svara. Det var som om en furie fått makt öfver henne. Ändtligen visade hon på ett af de utlåndska tidningsbladen, som posten medfört, men innan friherrinnan ånnu hann att kasta ögonen derpå, ryckte Maria det till sig, slet det i tusende stycken och trampade det under sina fötter, allt med en håftighet, som utmårkte den våldsammaste sinnesskakning. Den för alla utmårkta, men blott exeqverande konstnårer fruktansvårda stunden af en medtåflares upptrådande hade för Maria intråffat. I ståliet för de, alla andra konstnårinnor inom hennes fack krossande jemförelser, genom hvilka herrar recensenter och konstdomare förstått att uppstapla hennes ryktes pelare till en höjd, på hvilken hon snart sagdt nådde till gudomligheten, såg hon nu, i sin ordning, detta rykte få tjena till fotsteg för en annans upphöjande; men icke nog dermed, hon måste ock erfara, hur desse, sig så kallande qvickhufvuden, hvilka nyss arbetat ut sig i rimmade och orimmade utgjutelser, till hennes lof, nu, liksom. yrvakna ur sin