Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1849, sida 2

Små-Dikter Af A. G. V-n. III. Nattens behag. Hvilket magiskt skimmer hvilar I den milda, stilla natten Öfver berg och dal och vatten! Månan tågar på azuren, Sånkt i slummer år naturen. Vestanvindens låtta ilar Genom trådens kronor susa. Fjerran höras vattenfallen Med ackorder i kristallen Ljuft oeh melankoliskt brusa. Gungande bredvid hvarandra, Rörda utaf ljumma flågtar, Lilla insjöns böljor vandra, Låtta, lifliga, nitida, Slutna till hvarandras sida. Men i fagra myrtenlunden Invid sidan af min flicka Sitter jag och kårleks nektar I den ljufva midnattsstunden Får ur hennes ågon dricka! O, den mystiskt ljufva stunden! Hur jag långtat till dess måte! Hur jag långtat att få hamna I min flickas varma sköte, Och dess fina lif få famna! Hur jag ålskar denna lunden, Som för hvarje blick oss stånger, Dit blott himlens öga trånger, Dit blott silfverstrålen smyger Oeh min huldas bild belyser! Der af ingen boja bunden, Kyssen uppå purpurvingar Yr och varm och liflig flyger, Och från mun till mun sig svingar! Der jag brinner och jag fryser, Och jag darrar, brinner åter, Och jag ler af fröjd — och gråter! . Timma, invigd åt behagan, O, att bort du aldrig fore! Emot dig hvad år vål dagen? O, att natt det evigt vore!