geringen skall uppbjuda alla sina krafter, för att genomdrifva sina förslager: och att landet deremot åfven skall såtta månner, som icke dfvergifva dess interessen. Man inser att reformerna skridit så långt framåt, att nästa steg skall asgöra den nårvarande reg:s öde och dermed — mer ån det. , l Man har i någon tidning sett det förslag framkastadt, att reformens vanner skulle börja på att... göra ingenting, lägga armarne i kors och låta håndelserna gå dem förutan. Förslaget förefaller mig besynnerligt. Utan att taga vatten öfver hufvudet eller mun full med allt för stora ord, år jag af den tro, att ingen år svagare ån den, som öfverger sig, och att man aldrig, utan att blottstålla sig, sjelf bör upphöra att verka för det, som man anser vara rått och förenligt med såderneslandets gagn. Jag vet vål att mången statsman, isynnerhet i Frankrike, gjort som gåssen, dykt för att undgå kulan, men de politiska förhållandena hos oss åro icke sådana, att det skulle gagna till någonting. Båttre år att knåpa hådanefter, som till dato, och icke förlora modet. Till det minsta skall man då under nåsta riksmöte vinna den fördelen, att få veta skillnaden emellan höger och venster, som man på några år knappast haft reda på. Tidpunkten vore också nu den minst låmpliga af alla för intagandet af en passiv stållning, emedan åsigterna om medborgerliga frågor knappast varit någonsin så bearbetade, så lefvande för alla tankar, så utredda och prononcerade, inneburit så många mognade frnktåmnen, som de nu göra, hvaraf åfven följer att allas uppmårksamhet år mer ån vanligt fåstad på förhandlingarnas gång och utveckling, samt skulle anse hvarje uraktlåtet tillfålle att arbeta i det allmånna interesset, såsom en svaghet, en feghet, kanske såsom ett förråderi. Omståndigheterna åro måhånda betånkliga, men om en och hvar gör hvad nan förmår, skall det tillhopa blifva en stor kraft, som ej blir så lått att sönderbryta. I Frankrike, der talangerna värderas så högt och ega ett oinskrånkt förtroende, der kunna partierna spela med hvarandra — åfven stunlom lurpassa — men hos oss, der man kan påstå att alla betrakta sig nåstan som talanger, vore det otånkbart att med någon framgång begagna sig af en sådan taktik. Svensken år dessutom såsom politikus öppen och årlig till sin karakter, och det år derföre åfven som svensken kånner så djupt och lidelsefullt, att just den reg., af hvilken han hoppades så mycket, i stållet för att gifva honom det — lurpassat. Det år beklagligt att man måste uttala ett så hårdt ord, beklagligt att man kommit till den vettskap, att hvarje reformvån, åfven den redligaste, den upprigtigaste, den mest våltånkande, systematiskt betraktas såsom en fiende till systemets organer, en fiende till... jag vet ej huru jag skall uttrycka mig. Att det imellertid så för håller sig, derom öfvertygas man, framför allt af den Zachrissonska aflären: och jag år af den tanke, att det år företrådesvis detta, som gifvit denna assår ett så omåtligt inflytande på opinionerna för dagen och oberåknelig vigt för framtiden. Apropos om Zachrisson, så har jag hår hört ett on dit, som år af mer ån vanlig mårkvårdig beskaffenhet. Jag har neml. hårt sågas, att det lårer vara fråga att få de af honom afgifna 2:ne ståmningar betraktade och åfven inom den svenska jurisdiktionens hågsta instanser bedömde, såsom sjelfve varande stridande mot duellsplakatets beståmmelser, hvaraf skulle följa att, om åfven de 14 icke kunna råddas, hr kapten Zachrisson likvål åfven sjelf skulle tråffas af samma straff, som de. Denna version låter visserligen otrolig, och, för att såga min tanke, betviflar jag den sjelf; men ej dess mindre år det en sanning attjag hört den af personer, hvilkas trovårdighet eljest icke bår betviflas. — — . — — K—k 3nn— —