Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1849, sida 2

generalmajoren, storkors af Stanislai orden m. m. Henric Kockum, som nu residerar i Temir-chan-schura, emottagit och hos magistraten hårstådes nedsatt en summa af 333 rdr 16 sk. bko, af bemålde hans excellens beståmd, att bilda en stående fond, åsyftande att för långre tid bevara minnet af hans faderfader, rådmannen Henric Kockum hår i staden och fader kopparslagaren Petter Kockum, född hårstådes, sedan yngre åren bosatt i Ryssland och slutligen dåd i Mitau för ett par år sedan. Berörde fond år stålld under förvaltning af hårvarande magistrat med freskrift, att årliga råntan deraf bör, enligt dess godtsinnande, efter samråd med gifvarens hår vistande nårmaste anförvanter, anvåndas antingen till understöd för någon fattig borgareenka hår i staden eller ock till uppmuntran för någon fattig borgareson hårstådes, som njuter undervisning i Stadens skola och gifver hopp om sig. — Efter hvad vi förut erfarit, har gifvaren af ofvannåmnde donationskapital dessutom icke för långesedan tillsåndt 2:ne sina hårvarande kusiner herrar Henric och Frans Henric Kockum såsom åminnelse och vånskapsgåfva 2:ne från en fallen Tscherkasshöfding eröfrade dolkar, klådda med rödt och grönt sammet, rikt med silfver belagda och alldeles ofantligt (!) skarpa. Dolkklingorna åro det yppersta Damascenerarbete och, liksom allt det öfriga, förfårdigade i Tscherkassernas egna vapenfabriker. Såsom skål att vi sårskildt uppehållit oss vid detta åmne må anföras, det flera åldre personer, deribland många hans bekanta, anhöriga och vånner inom staden och dess omgifning, ånnu torde draga sig till minnes den då 18-årige, smårte och eldige dragonläjtnanten Kockum, som för omkring 30 år sedan tillbragte en sommar hår i staden och hvilka alla såkert med sårdeles nöje emottaga underråttelsen om den sysande framgång han sedermera haft på den militåriska banan. (Sn. P.)