XXI KAP. Modren. Baden verkade vålgörande på Severin, så att han, efter någon tids begagnande deraf, kunde med tillhjelp af sin krycka, sjelf förflytta sig från ett stålle till ett annat, men en viss skygghet för fremmande blickar intog honom och höll honom asfsöndrad från allt umgånge. Det läg ett slags koketteri, om man så vill, till grund dersör, men icke fåsångans så mycket som ej mera stolthetens. Det var ej det egentligen fula, det var det öomkliga i hans belågenhet, som han skyggade för att visa verlden. Han, som just i gestaltens reslighet, i hållningens vårdighet och i rörelsernas lugn och jemnvigt sann den manliga skönhetens ådlaste uttryck. och som hittills vetat sig i hög grad föra den i ljuset, han, såga vi, kunde , aldrig förlika sig med den tanken att som en krympling linka fram vid en krycka inför en gapande och ömkande menniskoskaras ögon. Utmed Wählenbergska huset, belåget på en strandgata, låg en liten trådgård, med ett lusthus på en terass åt sjösidan till, till hvilket vården af artighet lemnat hyresgåsterna fritt