Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1849, sida 2

treter och motgångar, som en badsejour kan hafva med sig, och han gaf nu ett fritt lopp åt sin förtrytelse öfver allt detta och allt det onda, som af pigors slarf kan uppstå i verlden. — Wi skola vål försöka taga ut slåckarne, min gubbe lilla, och med eau de cologne tror jag nog att det skall lyckas, sade Sopie lugnande. — Eau de cologne! Tvåtta byxor med eau de cologne! — Mjuka tjenare! Tror du, man hemtar eau de colosne, som annat vatten till tvått, med ämbar ur sjön? Jag vet, min själ, hvad eau de colognet kostar, jag, som får betalat. Men det år fruntimren likt, aldrig tånka på kostnaden, aldrig se på utgifterna. Hvad som kostat minst och hade varit mest i sin ordning, det hade varit att se till, att aldrig någon grådde blifvit utslagen dfyer mina nya byxor. Kanske var det också, når allt kommer ikring, vår grådde som blef utslagen, som vi med våra pengar dyrt betalt — — Se det var det båsta af alltsammans!— n nej, så olyckligt kan jag vål aldrig tro, att det varit. — -Tro, tro! — en fru skall inte tro i sådane saker, utan dem skall hon veta på sina sem fingrar. Hår år, min sjål, utgifter nog