mer att saknas för mig och min familj, helst jag för nårvarande och under den kommande vintern ej saknar inkomster. Aterstår således endast, att till insåndaren aflågga min skyldiga tacksamhet för mot mig visad vålvilja; men, som insåndaren troligen blifvit missledd om min nårvarande stållning, anser jag mig lika skyldig gifva det råd, att han en annan gång gör sig bekant med den nödstållde, som pehöfver anlita vålgörenheten. Majorna den 7 December 1849. N. Westberg.