Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1849, sida 2

tigt för kammarjunkarn att jag, som trådgårdsmåstare, skulle förstå mig på landtbruk och råkenskapsföring? Det år ju nog då jag kan reda jorden i trådgården och göra rått för de saker jag såljer derur?— -bet år icke för min skull jag vill att du skall låra det; men du torde sjelf i en framtid kunna draga fördel deraf.— -Jag? Det kan jag knappast föreställa mig. Jag ernar icke byta om tjenst, och skulle jag framdeles komma att taga emot Soltåppan, hvilket vål tör hånda, når min mor en sång saller ifrån, så tånker jag det skall vål gå för sig att sköta den med den lilla erfarenhet af landtbruk jag har sedan jag var hemma, så att det vill jag rent ut såga nådig kammarjunkarn, att kunde jag så slippa hela det förslaget, skulle jag tycka det vara båst för mig; min tjenst ger mig tillråckligt att sköta, och att blanda det ena med det andra, blir sållan till fördel för någotdera. — Du förstår icke ditt eget båsta. Du år en ung, arbetsam man; ju åldre menniskan blir, ju mer vill hon utvidga sin verkningskrets och den dag kunde komma, då icke trådgårdens utan en egendoms rymd skulle blifva ett önskvårdt fålt; du kunde bli arrendator, du kunde — ja, menniskan vet