a som förr blef åfven nu Hedvig anförtrodd åt friherrinnan Agathens beskydd, och åt Maleus uppdrogs förvaltningen af Sköndahl. Alla tillredelser voro vidtagne och stunden för resan var inne, då Theodor till sig låt inkalla Malcus och lemnade honom ett bref, försedt med dubbla sigiller af hans vapenring i det han sade: -Menniskan kånner ej målet för sin lifslångd eller de håndelser, som stå henne till möte, men alltid år det godt att hafva uppgjort sina råkningar och tillkånnagifvit sin vilja. Min år anförtrodd åt detta bref. Ditt förhållande i din tjenst, liksom i allt öfrigt, har ingifvit mig det förtroende, hvaraf jag nu vill visa dig ett prof, i det jag i din vård nedlågger detsamma. Om jag efter ett års förlopp år hår tillbaka, återsordrar jag det : samma skick, som jag hår öfverlemnar det; annat fall, eller i håndelse af min dåd, så tillhör det dig att öppna det och stålla dig dess innehöll till efterråttelse. Och , nu, farvål! Bed Gud för mig på mina vågar, och blif du så lycklig som jag önskar dig det!Detta år min vilja, så helig, så allvarlig, som vore hon min sista. Vörda henne som sådan. (Forts.) — —